malin wallquist

                             

När jag vaknade i igår morse hade jag feber (med tillhörande ont i kroppen och huvudet, för att inte tala om brösten...!) för femte dagen i rad och jag kände att det här kan ju bara inte vara rätt... Ringde till vårdcentralen igen, kunde förstås inte låta bli att gråta när jag skulle förklara problemet och fick som tur var en ny tid på eftermiddagen (är alltid lika rädd att få svaret Ta en ipren och drick lite varmt...). Den här gången fick jag träffa doktor Per. Han tittade också på brösten och förklarade att jag hade fått mastit, bröstinflammation... Han tyckte att jag skulle få en annan medicin än den som doktor Pannacotta skrivit ut åt mig. Och för att bli av med stockningen var jag tvungen att amma (eller pumpa), vilket alltså var tvärtemot vad Pannacotta menade att jag skulle göra... Jag fick order om att pumpa fem gånger/dag samt en sjukskrivning på en vecka. Känns aningen konstigt att vara sjukskriven från mammaledigheten måste jag säga. Just när vi var på vårdcentralen kände jag mig ganska bra, vilket säkert berodde på påverkan av ipren. När vi kom hem satte jag mig för att pumpa, och det gick kanon, trodde brösten skulle smärta det dubbla av pumpningen men som sagt det var inga problem! Pumpade i alla fall tills brösten hängde som tomma mjölpåsar längs kroppen och sedan dess har jag inte sett skymten av någon feber och det som känns i brösten är samma känsla som innan stockningen, alltså det är inte bra men det är inte lika illa som varken vid amning eller mjölkstockning. Det verkar dock som att mjölken sinat något för det kommer inte alls lika mycket som innan, så frågan är ju nu hur mycket jag ska pumpa egentligen, enligt doktor Per skulle jag ju som sagt pumpa fem gånger dagligen, men jag vill ju inte öka produktionen mer än nödvändigt, och det är inte jätteskönt eller speciellt smidigt att pumpa heller. Förresten har jag bara hunnit med att pumpa tre gånger idag (hinner med en till innan sängen) så det kanske är ok... En annan fråga som jag inte kan låta bli att ställa är ju om jag hade sluppit att antal dagars "lidande" om jag träffat doktor Per redan i tisdags...? Då hade jag kanske orkat med gårdagens julfest med jobbet till exempel...

Så till lite roligare nyheter: lilla grodan fortsätter att växa som hon ska och väger nu (läs i tisdags) 5370 gram, en stadig liten krabat vi har fått =) Jag upptäckte häromdagen hur stor (och lite knubbig) hon faktiskt blivit. När hon var "liten" låg hon alltid och sov på sidan, så jag tänkte att hon kanske ville prova på det igen och la henne följaktligen på sidan på sängen, men hon kunde inte ligga så för hon kunde inte få ihop benen då det var för mycket lår ivägen och hon rullade tillbaka på rygg =) Allt var bra vid 6-veckorskontrollen, läkaren tyckte hon var stark i nacken och berömde hur hon fäste blicken och att hon var så pigg! Häromkvällen skrattade våran lilla prinsessa högt när Thomas pussade henne på överläppen, när vi hörde det var det lätt att leva om man säger så =)

                

                                        Världens sötaste blöjrumpa (i ett potentiellt vändningsförsök...?) ♥